I går var jag som sagt på jobb i Hälsingland, dit jag drog “över skogar och berg för där finns det människor med färg” Och visst gör det och det kommer ju oxå tydligt fram i Hårgalåten. Hårgalåten kommer ur en sägen om hur “bockfoten” spelade trollsk musik för ungdomen i bygden, så dom dansade “vilda galna” tills dom dog på Hårgaåsens topp…

Hårgalåten

(Melodin börjar ca 2:35 in i låten)

Spelmannen drog fiol ur lådan
och lyfte stråken högt mot söndagssolens kula.
Då blev det fart på Hårgafolket,
de glömde Gud och hela världen

Dansen gick på äng och backar,
högt uppå Hårgaåsens topp.
Man slet ut båd’ skor och klackar,
aldrig fick man på dansen stopp.

Varifrån kommer du som spelar,
säg vem har lärt dig detta spel det vilda galna?
Stannar du inte brister hjärtat,
å Gud bevare han har bockfot!

Klockorna hade ringt i dalen,
och där gick far och mor och bror till socken kyrkan.
Var kan nu Hårgas ungdom vara,
å herregud de dansar ännu!

Dansen gick till Hårgalåten,
högt uppå Horgaåsens topp.
man har nu inte långt till gråten,
dansar nu sönder både själ och kropp.

Hejda din stråke spelman innan,
vi dansar liv och själ och alla ben ur kroppen.
Nej inte slutar han sin dans
förrän allesammans faller döda!

(Eller sjung med Sandra Dahlbergs version)

...å herregud de dansar ännu!

Skogens sagor är verkligen facinerande, så facinerande och lockande att jag inser att jag jobbat så de räcker den här veckan och drar nu ut till musiken och dansen i skogen, inte till “esingland” alltså utan jag-tror-ni-vet-vart ;-)

En massa :-)